Anna Ternheim är en av Sveriges viktigaste singer-songwriters. Hon har skapat musik som rör miljontals människor världen över. Hennes röst är helt unik och hennes låtar handlar om verkliga känslor och upplevelser. Under åren har hon visat stor styrka både som artist och som människa. Anna Ternheim bröstcancer är något som hon öppet delade med sitt publikum, vilket visar hennes mod och hennes vilja att inspirera andra genom sin musik och sitt liv (det tar karaktär att våga det).
Hennes mest kända album och låtar
Anna Ternheim släppte sitt genombrott "Leaving on a Sunday" 2004. Albumet innehöll låtar som gjorde henne känd över hela världen. Hennes mest spelade låt är utan tvekan "It's Not What It Seems" en ballad om missförstånd och längtan. Hon har gjort flera album som visat hennes utveckling som låtskrivare. Hennes musik blandar folk, pop och rock på ett naturligt sätt det fungerar helt enkelt. Andra artister har inspirerats av hennes tankemedvetna texter och hennes svällande melodik.
Musik som ett sätt att bearbeta känslor
Anna Ternheim skriver låtar från hjärtat, helt enkelt. Hon tar sina personliga upplevelser och gör dem till något som andra kan relatera till. Låtar som "Shiver" och "What Have I Done" visar hennes förmåga att sätta ord på svåra känslor. Lyssnare älskar hennes musik just för att den känns äkta och inte fejk. Hon gömmer sig inte bakom ett rockstjärnepersonlighet utan är helt sig själv på scenen. Det är därför människor återvänder till hennes musik gång efter gång. Det finns något speciellt när en artist inte försöker vara något hon inte är.
Anna Ternheim på scenen och framtiden
Live är Anna Ternheim fantastisk, helt ärligt. Hon tar direkt kontakt med sitt publikum genom ögonkontakt och energi. Hennes konserter känns intima även i stora salar. Hon sjunger med sin hela kropp och sitt helt hjärta. Framöver planerar hon fortsatta turnéer och nya musikaliska projekt. Hennes fans kan förvänta sig mer musik som kommer från ett äkta ställe. Anna Ternheim fortsätter att växa som artist och som människa.
